Oboy, vilket vackert väder
För att citera Pepps Persson "Oboy, vilket vackert väder".
Det har verkligen varit en helt fantastisk dag!
Vi hade en picknick/klätterdag idag. Vi åkte till lilla Essingen, där vi mötte upp Nattis med sin kille och barn och farmor Kicki och våra klättervänner familjen Keckman.
Nattis med sin familj och farmor klättrade ju då inte utan kom och picknickade och lekte i lekparken, medans vi andra körde utomhuspremiär för klättersäsongen (ja kanske inte Robin då).
Just denna boulder (liten klippa) ligger precis vid en lekpark, faktiskt inne på ett dagisområde, så det finns grejer så Dennis kunde ha kul och gott om bänkar och bord att fika vid.
Robin hade vi köpt en hink och spade till och han har just fått ett par galonbraller, så han fick testa sandlådan för första gången. Det var mycket skoj tyckte han, mysigt att riktigt få gegga med sanden. Det gick jätte bra, han är inte så mycket för att stoppa smått i munnen (ännu..) nej han gillar bättre att smaka på stora grejer som liksom inte får plats i munnen. Så sanden fick stanna i sandlådan och geggas med händerna utan smakprov (eller ja lite sand hängde ju med in i munnen när han slickade på sina leksaker som ständigt ramlade ner i sanden).
Farmor gick runt med Robin i vagnen och vi kunde klättra på, sen fick Robin sitta och leka med sina grejer bredvid oss och kolla på sina tokiga päron som klängde på klippväggen. Och somnade gott i vagnen en stund också.
Jag var lite rädd för att jag skulle blivigt harig, då jag inte bouldrat utomhus på evigheter. I somras var jag ju gravid så då blev det bara väldigt lätt repklättring och året innan dess stukade jag foten illa (när jag bouldrade) ganska tidigt under säsongen så då vart det inget mer utomhusboldrande och knappt inomhus heller innan jag vart gravid då jag hade känningar av stukningen länge.
För oinsatta är bouldra att klättra på låga klippor eller stenbumlingar, man har alltså inget rep man sitter fast i, utan lägger en crashpad- en slags madrass, under som gör landningen lite mjukare när man trillar av bouldern och så har man sina vänner på marken som ser till att hjälpa en att inte hamna utanför crashpaden när man ramlar eller hoppar av.
Men jag var nog coolare än jag någonsin varit, visst det är alltid lite pirrigt och ibland läskigt, när man inte vet om man ska klara det eller ramla av, men jag var inte rädd för att stuka om foten eller något sånt utan kunde fokusera på att försöka klara problemet istället. Är dock inte helt tillbaka i form ännu, så lite mer styrka skulle ju inte sitta helt fel, men tycker ändå att det faktiskt gick hyfsat bra.
Döttrarna Keckman har ju blivigt grymma och dansade upp för problemen. De klättrar skiten ur många duktiga vuxna klättrare, finns ingen gräns för hur långt de kan gå. Ida snart 12 är ju redan nordisk mästare i sin åldersklass och storasyrran Emilia snart 14 har en grym teknik, men dock mycket hårdare konkurans i tävlingar då några av Svergies bästa klättrare tävlar i samma klass (och dem flåsar hon i hasorna).
Det var riktigt roligt att klättra och härligt att få vara ute i solen och skoj att låta Robin leka i lekparken och träffa sin farmor, faster och kusin. En riktigt härlig dag med andra ord.
När vi kom hem efter över 4 timmar ute slocknade både jag och Robin. Han var lite kinkig att få i middagen sen när han vaknat, så jag testade att göra lite välling, som han tidigare ratat varje gång. Men nu var den tydligen riktigt mumsig och 70ml slank ner. Låter kanske inte mycket, men så mycket har jag aldrig fått i Robin av någonting ur nappflaska, så jag är mycket nöjd.
Och här kommer lite bilder från vår underbara dag.
Lek med nya hink och spaden
Kusinen Dennis, en riktig tuffing
Ida kör hårt
Emilia med
Monica och Pecca som fött fram de små superklättrarna
Och så pappan till den blivande superklättraren ;)
Det har verkligen varit en helt fantastisk dag!
Vi hade en picknick/klätterdag idag. Vi åkte till lilla Essingen, där vi mötte upp Nattis med sin kille och barn och farmor Kicki och våra klättervänner familjen Keckman.
Nattis med sin familj och farmor klättrade ju då inte utan kom och picknickade och lekte i lekparken, medans vi andra körde utomhuspremiär för klättersäsongen (ja kanske inte Robin då).
Just denna boulder (liten klippa) ligger precis vid en lekpark, faktiskt inne på ett dagisområde, så det finns grejer så Dennis kunde ha kul och gott om bänkar och bord att fika vid.
Robin hade vi köpt en hink och spade till och han har just fått ett par galonbraller, så han fick testa sandlådan för första gången. Det var mycket skoj tyckte han, mysigt att riktigt få gegga med sanden. Det gick jätte bra, han är inte så mycket för att stoppa smått i munnen (ännu..) nej han gillar bättre att smaka på stora grejer som liksom inte får plats i munnen. Så sanden fick stanna i sandlådan och geggas med händerna utan smakprov (eller ja lite sand hängde ju med in i munnen när han slickade på sina leksaker som ständigt ramlade ner i sanden).
Farmor gick runt med Robin i vagnen och vi kunde klättra på, sen fick Robin sitta och leka med sina grejer bredvid oss och kolla på sina tokiga päron som klängde på klippväggen. Och somnade gott i vagnen en stund också.
Jag var lite rädd för att jag skulle blivigt harig, då jag inte bouldrat utomhus på evigheter. I somras var jag ju gravid så då blev det bara väldigt lätt repklättring och året innan dess stukade jag foten illa (när jag bouldrade) ganska tidigt under säsongen så då vart det inget mer utomhusboldrande och knappt inomhus heller innan jag vart gravid då jag hade känningar av stukningen länge.
För oinsatta är bouldra att klättra på låga klippor eller stenbumlingar, man har alltså inget rep man sitter fast i, utan lägger en crashpad- en slags madrass, under som gör landningen lite mjukare när man trillar av bouldern och så har man sina vänner på marken som ser till att hjälpa en att inte hamna utanför crashpaden när man ramlar eller hoppar av.
Men jag var nog coolare än jag någonsin varit, visst det är alltid lite pirrigt och ibland läskigt, när man inte vet om man ska klara det eller ramla av, men jag var inte rädd för att stuka om foten eller något sånt utan kunde fokusera på att försöka klara problemet istället. Är dock inte helt tillbaka i form ännu, så lite mer styrka skulle ju inte sitta helt fel, men tycker ändå att det faktiskt gick hyfsat bra.
Döttrarna Keckman har ju blivigt grymma och dansade upp för problemen. De klättrar skiten ur många duktiga vuxna klättrare, finns ingen gräns för hur långt de kan gå. Ida snart 12 är ju redan nordisk mästare i sin åldersklass och storasyrran Emilia snart 14 har en grym teknik, men dock mycket hårdare konkurans i tävlingar då några av Svergies bästa klättrare tävlar i samma klass (och dem flåsar hon i hasorna).
Det var riktigt roligt att klättra och härligt att få vara ute i solen och skoj att låta Robin leka i lekparken och träffa sin farmor, faster och kusin. En riktigt härlig dag med andra ord.
När vi kom hem efter över 4 timmar ute slocknade både jag och Robin. Han var lite kinkig att få i middagen sen när han vaknat, så jag testade att göra lite välling, som han tidigare ratat varje gång. Men nu var den tydligen riktigt mumsig och 70ml slank ner. Låter kanske inte mycket, men så mycket har jag aldrig fått i Robin av någonting ur nappflaska, så jag är mycket nöjd.
Och här kommer lite bilder från vår underbara dag.
Lek med nya hink och spaden
Kusinen Dennis, en riktig tuffing
Ida kör hårt
Emilia med
Monica och Pecca som fött fram de små superklättrarna
Och så pappan till den blivande superklättraren ;)
Kommentarer
Postat av: P
Verkar varit en härlig dag! Han är bra söt min goa systerson!
Postat av: Pi
Nej då P, kommentarerna försvinner inte, de är här!
Ja visst är han go, en av de goaste faktiskt ;)
Ha det kul i Uppsala.
Trackback
