mittlivmedbebis

Robin fortsatte vara dålig under måndagen, varm, jätte hängig, kinkig och skulle bara vara i famnen. Vanlig mat gick inte ner, endast amning dög. På kvällen vart han lite piggare och igår vaknade han som en liten solstråle full av energi. Det var så skönt att få tillbaka vår glada pigga Robin igen. Men även om jag klättrade på väggarna här hemma, så valde vi att stanna hemma och inte hänga med hans kompisar och deras mammor ifall han inte var riktigt frisk än, så han inte smitta ner alla. Men han var så nöjd och glad med att vara hemma att jag t.o.m. kunde baka.

Och febern har hållit sig borta, dock så är han fortfarande inte så sugen på riktig mat, han kom väl på vad mycket mysigare det var att amma istället.. Ja ja, matlusten kommer väl tillbaka, han får ju i.a.f i sig näring och vätska med amningen.

Idag hade vi tid på vårdcentralen för allergitest. När vi pratat m doktorn och kom till labbet där blodprovet skulle tas, sa de att när de är så små är de svåra att hitta kärlen på så det kan krävas många stick och därför ville hon att jag skulle få emla-plåster (bedövande) att sätta på honom innan vi kom dit en annan dag, och fredag var visst fullt och... men sa jag, vi har ju lite bråttom att få reda på om han är allergisk mot vår katt som vi nu tillfälligt låter bo hos en jobbarkompis och vi hade dessutom ju redan bokat telefontid för svaret med doktorn på måndag morgon. Då undrade hon om vi kunde vänta där nån timma om vi satte på plåsterna direkt och det funkade ju perfekt för oss som ändå redan planerat lunch med Jimmy direkt efter läkarbesöket, så vi smet dit och käka emellan och kom tillbaka en timma senare och tog provet. När vi kom tillbaka var det en ny sköterska där som verkade skeptisk när jag sa att vi skulle ta prov där vid 12 och de redan hade våra papper, när hon hittat papprerna hörde jag henne börja gnälla på sköterskan som gett oss tiden i rummet intill, att varför hade hon bokat in ett barnprov nu och så vidare, den första tyckte att det är väl bara att göra, det går ju undan. Oproffsigt att gräla så vi hörde tycker jag. I vilket fall fick vi till slut ta provet och mycket tårar blev det, mest för att de höll fast hans arm tror jag och efteråt fick Robin ett bamseklistermärke (?) för han varit så duktig, vad han nu ska med det till, äta upp eller ;) Han litade dock inte på sköterskan som höll fram klistermärket då hon ju en liten stund tidigare hållt fast hans arm, så han ville inte alls ta emot märket.

Efter provet träffade vi Ann-Sofie och hennes Rasmus så gick vi en promenad runt trekanten och Robin somnade gott. Sen var det öppna förskolan som gällde. Och helt plötsligt började Rasmus krypa! Kul att få vara med första gången. Dock hade han varit lös i magen ett bra tag, Ann-So trodde det kunde vara ny tand på g. Han hade bajsat igenom ett ombyte tidigare och gjorde det igen på ö.f. så han fick Robins extrakläder, de hade han väl i knappt tio minuter innan han börjar fontänkräkas och det är bara att krasst inse att stackarn inte har tand på g utan är magsjuk :( Han är ju en sån nöjd och glad bebis, så det kan ju inte va lätt att se när han är dålig, han är ju liksom glad ändå. Så de fick byta kläder ännu en gång och sen snabbt ta sig hem. Jag tycker så synd om Rasmus och hoppas innerligt att Robin inte blivigt smittad. När vi var på apoteket och hämtade ut hostmedicin till Robin passade vi ändå på att köpa resorb (vätskeersättning) för säkerhets skull.

Robin har lärt sig vad lampa är och tittar glatt upp mot olika lampor (som lyser) om man frågar och ibland sträcker han sin arm mot dem och säger dä, dä, dä som vi såklart tolkar som där :) Han har även börjat svara med ett falsett ljud om man frågar; vad säger katten, då han tydligen tycker att vi låter så när vi säger mjao :)