mittlivmedbebis

Vi har besök, men inte av den trevliga sorten. Häromdagen när vi skulle rulla ut vagnen som stått i klädkammaren sen vi åkte till Skåne var det helt plötsligt massa småflugor vid den. Under vagnen hittade Jimmy ett banan-fodral med en halv gammal banan i och lite oinbjudna gäster. Det är så äckligt! Vi slängde hela banan-fodralet, men såklart letade ett gäng flugor sig ut och nu har jag haft flugjakt i köket i flera dar och tokstädat för att få bort allt flugorna kan tänkas kalasa på, så att de ska ge sig iväg. De är nästan borta nu, men nån enstaka flyger fortfarande omkring och det är svårt att hålla kliniskt rent med en liten kladdmaskin till bebis. Men de ska väck varendaste liten en, jag har ju en nära på fobi för larver och det är ju just det som de är innan de blir flugor. Det är så jag tycker det är jobbigt till och med att skriva om det, sitter här och ryser av obehag. Och vem lämnade den där attans bananen, jo det är jag själv som är skyldig, är grymt irriterad på mig själv.

Robins humör är som en bergochdalbana, oftast väldigt glad, men får han inte som han vill bryter han ihop fullständigt och blir helt hysterisk. Gäller att försöka avleda då, men det är inte helt lätt. Men jag har hört många vittna om att deras små får lite tonårstendenser runt 1-års åldern. Och det är ju deras sätt att lära sig och utvecklas.
Det är ju inte alltid kul som när man är i affären och han blir helt galen för att han inte får riva ner kassörskans skärm  och trycka på alla knappar, men oftast så får jag nästan hålla mig för skratt för han är så söt när han blir sådär tokarg även om han är lite jobbig. Men det håller sällan i sig länge bara man snabbt hittar på nåt annat att sysselsätta lill-agrot med.

Han får ständigt nya blåmärken och igår fick han en fläskläpp. Börjar undra om han är en liten klumpeduns. Jag var det när jag var liten och Theo hans kusin är det också och jag tycker mig märka sådana tendenser på Robin redan nu. Han kan liksom snava på ingenting, helt plötsligt ramla när han kryper. Kusinen har ständigt nya blåklockor eller bulor, han kan utföra de mest halsbrytande balanskonsterna när han koncentrerar sig, för att i nästa sekund snava på sin egen fot när han går helt vanligt, tror det handlar om att fokus ligger nån helt annanstans just då, för balans har han verkligen. Själv är jag ju också riktigt tankspridd och ramlade ofta baklänges när jag var liten för jag glömde bort att jag inte satt mot något som hade ryggstöd. Om vår lilla prinskorv också är en liten klumpeduns är svårt att säga än så länge, men är det så kommer vi få fylla frysen med kalla saker att lägga på kommande bulor..