Skitgardiner
Imorse lät jag Robin lufta rumpan och han gick glatt omkring utefter vardagsrumsbordet (favorit sysselsättning just nu). När han lämnat bordet och just krypit iväg till andra änden av rummet känner jag en liten mindre trevlig lukt och hittar en fin hög bebisbajs vid bordet, han måste stått och bajsat och sen smitit iväg när han var klar, jag börjar genast ta hand om det, men då verkar lilla skitungen satt sig och kräma igen, denna gång med resultatet att bli helt nedkletat själv eftersom han satt i det och kryper sen bajsig och sätter sig på vår lite för långa vita gardin. Det var bara att lyfta bajsig bebis i armhålorna och spola av i duschen och sen sätta fast i en stol medans jag skurade golven och sen slänga in skitgardinen i tvätten. Ja mycket får man vara med om som småbarnsmamma, mycket hade jag räknat med, men bajs i gardinen kom nog faktiskt lite som en förvåning.
Lilla parveln har nu ett illlila blåmärke under sin haka efter flera fall när han ställt sig mot vardagsrumsbordet och sen tappat balansen och dunkat hakan i bordet, stackaren. Men det är typ omöjligt att stoppa just de fallen och även om det är hemskt är det väl bättre så än att han ramlar bakåt och slår i bakhuvudet. Men han blir allt säkrare hela tiden. Och har börjat sätta sig ner ganska försiktigt också, gentemot tidigare då han bara pladask släppt och satt sig hårt på rumpan, det är nog inte helt skönt i längden.
Jag köpte en gitarr i helgen. En billig liten nybörjargittar. Har tänkt att jag ska lära mig spela lite barnvisor, kommer själv ihåg att det bästa jag visste när jag var liten var när pappa tog fram gitarren och spela gubben noak eller nåt annat skoj. Har alltid tyckt att det varit helt omöjligt att få fingrarna att räcka till runt halsen, men så fick jag tipset att testa en mindre modell och då funkar det ju! Den är dessutom nylonsträngad vilket gör att det inte är lika slitsamt för fingrarna och det skorrar inte så farligt när man spelar lite fel som det gör med stålsträngad. Sen känns det ganska skönt att ha en gitarr som man inte behöver vara särskilt rädd om, vi har ju trots allt en väldigt nyfiken liten parvel som gärna undersöker och hänger i strängarna. Så sakterligen går det framåt och Robin verkar ganska så road av sin mammas plinkande. Det är så roligt att lära sig nya saker och så kul att kunna få lära sig något som jag tidigare faktiskt trott varit nästintill omöjligt.
Lilla parveln har nu ett illlila blåmärke under sin haka efter flera fall när han ställt sig mot vardagsrumsbordet och sen tappat balansen och dunkat hakan i bordet, stackaren. Men det är typ omöjligt att stoppa just de fallen och även om det är hemskt är det väl bättre så än att han ramlar bakåt och slår i bakhuvudet. Men han blir allt säkrare hela tiden. Och har börjat sätta sig ner ganska försiktigt också, gentemot tidigare då han bara pladask släppt och satt sig hårt på rumpan, det är nog inte helt skönt i längden.
Jag köpte en gitarr i helgen. En billig liten nybörjargittar. Har tänkt att jag ska lära mig spela lite barnvisor, kommer själv ihåg att det bästa jag visste när jag var liten var när pappa tog fram gitarren och spela gubben noak eller nåt annat skoj. Har alltid tyckt att det varit helt omöjligt att få fingrarna att räcka till runt halsen, men så fick jag tipset att testa en mindre modell och då funkar det ju! Den är dessutom nylonsträngad vilket gör att det inte är lika slitsamt för fingrarna och det skorrar inte så farligt när man spelar lite fel som det gör med stålsträngad. Sen känns det ganska skönt att ha en gitarr som man inte behöver vara särskilt rädd om, vi har ju trots allt en väldigt nyfiken liten parvel som gärna undersöker och hänger i strängarna. Så sakterligen går det framåt och Robin verkar ganska så road av sin mammas plinkande. Det är så roligt att lära sig nya saker och så kul att kunna få lära sig något som jag tidigare faktiskt trott varit nästintill omöjligt.
Kommentarer
Trackback
