mittlivmedbebis

Blir allt sämre på att skriva. Men som sagt finns mycket annat som lockar mer än att sitta vid datorn nu.

Den här veckan har jag hängt med An-So och/ eller Maja typ varje dag.  I tisdags träffade jag även Liza och hennes Otis som är bara 2 veckor äldre än Robin.

Robin har blivit bättre på att både krypa och ställa sig mot grejer. Äntligen börjar han krypa efter om jag går till ett annat rum, istället för att bara sätta sig ner och gråta tills jag plockar upp honom. Och han har ganska frekvent börja säga mamma, eller snarare gnälla fram det när han vill upp i min famn. Och ställer sig mot badkarskanten och ropar mamma när han vill upp ur badet med pappa.

Har försökt att dra ner på amningen och ammar nu (oftast) en gång per dag, men desto mer på nätterna. Hade tidigare tänkt att sluta med amningen i slutet av semestern, men börjar fundera på att sluta i.a.f med nattamningen så fort Jimmy börjar sin semester.  För som det är nu vill Robin under perioder knappt sova utan en tutte i munnen under natten och han måste ligga i sin spjälsäng för att vi ska få plats riktigt i sängen, vilket innebär att jag ligger halvt inkrupen i hans spjälsäng (som står öppen kant i kant med våran) och det är inte den bekvämaste sovställningen direkt och jag känner mig som en ostbåge.

Robin var lätt febrig i två nätter, jag var helt övertygad om att det var tand på gång, för han han hade inga andra sjukdomstecken, men så märkte jag att han blivigt rödprickig på magen och när Jimmy kom hem så märkte han att Robin fått röda fläckar i pannan, då slog det mig att jag läst för ett tag sen om tre-dagars febern och att man får blek-röda utslag efter febern, så det var det han hade det var inte alls någon tand som spökade. Men det är en lindrig sjukdom och förutom lite lätt feber har han varit relativt opåverkad. Hans hosta har visserligen blivit värre (hosta kan också komma av tredagarsfebern].

Igår hade jag en tandläkartid och Jimmy har dö-mycket på jobbet nu, så jag kunde inte lämna Robin där. Maja var en ängel och kom med ide´n att hon ju kunde barnvakta under tiden och Ann-Sofie hakade också på. Jag är så glad och tacksam. Det var första gången Robin fick barnvakt och även om det handlade om en knapp halvtimma kändes det stort. Maja som precis varit på sjukgymnastik i samma hus som tandläkaren och Ann-Sofie mötte mig på bvc som också ligger i samma hus och så fick barnen lajja där medans jag var hos tandläkaren, helt perfekt och det finns ju ingen som Robin är så bekant och trygg med som dessa två (utöver  hans mamma och pappa förstås). Så han hade haft det jättebra och inte gråtit alls. Skönt. Känner mig lite fjompig, men det var ju faktiskt första gången utan mamma eller pappa och han har ju varit och är fortfarande super-mammig, så det var väldigt skönt att det gick så bra. De flesta ungar har ju haft barnvakt flera gånger om vid den här åldern, men just när vi började fundera på barnvakt inför bio-besök typ runt 7-månaders åldern så började han bli så mammig och det har bara eskalerat sen dess tills för ett litet tag sen då det äntligen börjar gå sakta åt andra håller, men mammig är han fortfarande.

Hos tandläkaren hittade de inga hål, jippi, men ett besök där gjorde dock ett hål i plånboken, 800 kr jag gärna lagt på annat. Men jag har inte de bästa tänderna så jag måste vara noga med att gå till tandläkaren, för annars kan det helt plötsligt kosta massor av pengar, been there, done that.

Sen promenixade jag och Ann-So därifrån och köpte lunch som vi satt vid vattnet och käkade medans våra snälla barn lydigt somnat i sina vagnar ;) Vi hängde med hem till henne och lekte lite. Det märks vad mycket gladare Robin blir om han får leka med lite andra barn och inte bara hänga med sin mamma hela dan. Men det är ju inte bara han som behöver sällskap, även jag känner att konversationerna med Robin inte riktigt fyller mitt sociala behov. Jag är så glad att ha träffat så trevliga människor i min mammagrupp, det känns verkligen som vissa kommer vara vänner för livet. Det är så avslappnat ärligt enkelt mellan oss.

Idag var det segt. Nätter av ändlöst snuttande börjar kännas och efter lunch låg jag bara på golvet medans Robin petade mig i ansiktet och kastade sig över mig, men lilla busungen blev snart också trött så vi la oss tillsammans och sov lite. När Jimmy kom hem åkte jag och vaccinerade mig mot TBE.  Det blir nämligen ingen resa till frankrike i sommar, tyvärr, men vi ska istället åka till Tjugekull i skåne och klättra och där är ganska hög risk för TBE-smittade fästingar. Sen åkte vi till Ikea för att köpa en lampa som såklart inte fanns och vi kom hem med massa annat istället, som det brukar vara när man varit på Ikea.

Imorgon är det helg, men Jimmy jobbar på lördagen, trist. Det blir inte roligare av att jag känner att jag verkligen skulle behöva en sovmorgon, men det är jag inte ensam om och söndag har Jimmy paxat sovmorgon. Med tanke på hur mycket han har jobbat sista tiden behöver han det ännu mer än jag. Och Robin som visserligen har varit väldigt jobbig/snuttig under nätterna har faktiskt vaknat efter klockan åtta på morgonen flera dagar, så jag har ändå fått sova ut lite. Tyvärr känns det som det aldrig räcker, senaste veckan har det varit ständigt övertrasserat på sömnkontot, men så är livet som småbarnsförälder och det kunde vara mycket värre. Snart är det ju semester för Jimmy och då kommer vi båda få chansen att vila ut!