mittlivmedbebis

Vilken jävla bajsdag det har varit, eller början i.a.f.

Robin har om-vartannat hittat på hyss eller varit värsta gnällisen. Det började så fort han vaknade och jag började snabbt längta till han skulle sova förmiddag i takt med att huvudvärken växte. När det då var dags för förmiddagsluren, fick jag efter låång tid honom äntligen att somna och jag pustade ut. Men hann inte mer än att ta på mig kläder (vilket jag inte hunnit under gnälliga morgontimmar utan hade fått knata omkring i mitt sovlinne och det enda jag hunnit få på mig mer ett par långkallingar) innan han vaknade igen, helt hysterisk och omöjlig att lägga igen och snart var han pigg eller i.a.f. övertrött och började härja vilt.

Jag hann inte mer än lyfta ner honom från en stol innan han sprang och slog på golvlamporna i papp för att sen ta moppen och dänga i huvudet på katten osv. Efter lunch satte jag fast honom på vår barstol i en "in a pocket" -stol som man kan spänna fast barn på vanliga stolar med och satte honom att plaska i diskhon som han älskar att göra. Trodde att jag på det sättet kunde köpa mig lite tid, gick in i sovrummet och hämtade strumpor jag hör ju hur han håller på och plaskar och roar sig. Det låter helt plötsligt lite annorlunda och när jag går till köket för att titta, då har ungjäkeln tagit sig ur stolen (som jag verkligen inte trodde han skulle kunna göra, då hade jag aldrig lämnat honom obevakad) och står med ena foten på stolen och andra i diskhon och mitt hjärta låg och spasmiskt sprattlade på golvet framför mig efter att hoppat ur bröstet på mig i förskräckelse Sen bar jag in honom i sovrummet för att hämta en sak, när jag går förbi hans spjälsäng kastar han sig mot den och jag lyckas fortfarande hålla kvar honom, men nu endast i låren så hela han  hänger upp och ner och han tjuter av skratt och formar kroppen till en ostbåge så jag inte kan sätta honom upp i famnen igen utan får sätta ner honom i sängen, på huvudet. Han var så övertrött så han liksom gick upp i högvarv och jag orkade inte hänga med, så jag drog snabbt fram vagnen och ytterkläder mellan räddningarna och så kom vi till sist iväg.

Tanken var att jag skulle vaccinera honom idag, det var drop in på bvc som startade kl ett. När vi gick hemifrån var den ungefär tolv så jag tyckte att det var väl perfekt att promenera dit på ca en timma så kunde han sova under tiden. Kommer snart på att jag verkligen skulle behövt gå på toa innan vi gick och sen börjar det ös regna. Vi har redan hunnit en bra bit, så jag hoppade på tunnelbanan för att åka till liljeholmen för skydd från regnet och ett toalettbesök. Väl där inser jag att jag ju inte får med vagnen in på toaletten, så det är bara att hålla sig. Tänker att snart vaknar han ju så kan jag gå på toa på bvc. Men han sover och sover och Robin som brås på sin mor har inte det allra bästa humöret när han är ny vaken, framförallt om han blir väckt, då kan det dåliga humöret sitta i länge, ingen bra kombination med vaccinationsspruta, så det var bara att snällt vänta. Tillslut tänkte jag att jag går till bvc i.a.f. för att kolla in om det är lång väntetid. I hissen möter jag en av papporna som brukar hänga på samma öppna förskola som jag och han är på väg från bvc utan att dottern fått sin spruta, han säger att det inte ens är nån ide att åka upp dit, det är tok mycket folk, så det är värsta tumulten och varmt och kvavt hör sen från en mamma att det inte heller finns något kösystem så det är djungelns lag som råder där uppe. Då ger jag upp och går därifrån. En Robin som redan kan ha ett djävligt humör när han vaknar kommer definitivt inte bli muntrare av att vakna upp svettig av syrebrist i värsta kaoset. Tänker att jag kanske kan vaccinera nån annanstans, ringer liljeholmens läkarmottagning som trots sitt namn håller till i örnsberg. Frågar om de vaccinerar barn även under tre, ja svara de, då tilllägger jag, med vaccinet mot nya influensan alltså, (som ju svininfluensan mer korrekt kallas) ja säger en stressad sköterska igen och berättar att de har drop-in så det är bara att komma. Fint jag åker dit, när jag ska ta nummerlapp möts jag av en stor skylt "vi får inte svininfluensa vaccin fören 24/11!" och en annan med drop-in för vaccin mot vinter-influensan. Fan fan fan, sköterskan som jag pratade med som inte var helt svensk måste ha missuppfattat och trott jag menade vinterinfluensan, jag som tyckte jag var så tydlig. Funderade ett tag på att vänta ut de som stod framför i receptionen för att skälla ut sköterskan eller nån, vem som helst, men insåg att det ju inte skulle hjälpa ett dugg. Plus att Robin fortfarande sov i vagnen och han skulle nog inte vakna på ett bra humör om han vaknade mitt i sin (fortfarande bajsnödiga) mammas utskällning av puckad sköterska.

Så jag ringde helt sonika Ann-So som jag också försökt få att komma och vaccinera på samma ställe och beklagade mig och bad om asyl från denna bajsdimmension som jag verkade ha hamnat i idag. Jag var välkommen hem till henne. Så jag åkte dit och nu äntligen vaknade Robin och var faktiskt på bra humör (till skillnad från hans bajsnödiga mamma). Men Ann-So bjöd på kaffe, kaka och tillgång till deras toalett och värden blev en ljusare plats igen.

Sen kom Jimmy och hämtade mig och Robin så vi kunde hinna en snabb middag innan jag skulle iväg på fotokursen. Robin ballade ur totalt och bröt ihop för allt, för att han inte fick min soppskål för att han inte fick Jimmys soppskål, för att han fick Jimmys soppskål fast utan soppan i och så vidare. Jag brukar tycka att det är lite jobbigt just när jag ska gå hemifrån utan Robin, men denna gången längtade jag faktiskt. Det blev stora tårar när jag gick, men de hade tydligen slutat tvärt när Jimmy ett tag senare tagit fram tv-fjärrsan. Tv´ns makt är stor. Men han hade senare gått till dörren ett par ggr och frågat efter mamma.

Ikväll har även Jimmy fått erfara att det kan vara ganska påfrestande med lilla busfröet. Jag tycker Robin annars oftast brukar ha lugnat sig lagom till när Jimmy kommer hem och är ett litet ljus på helgerna. Så Jimmy, de där dagarna när du kommer hem och jag har mörka påsar under ögonen och håret blivit grått och står på ända, det är så här dagarna varit då. Fast Jimmy hann ju bara uppleva detta i lite drygt två timmar så han tyckte det fortfarande var lite roligt om än lite jobbigt, testa tio timmar säger jag då, inte riktigt lika kul längre, eller jo det är det faktiskt, kul men sjukt påfrestande emellanåt

På tunnelbanan på väg till fotokursen får jag ett sms: "Ville bara klargöra att det var blodpudding i handfatet, inte bajs". Jag skratta så jag nästan kissa på mig och sen bröt jag ihop igen varje gång jag tänkte på det, för jag hade faktiskt undrat om det var bajs i Ann-Sos handfat idag, men helt glömt bort att fråga henne. Folk måste ju trott att jag var utvecklingstörd eller nåt där jag stod och as garva för mig själv på tunnelbanan.

Nej nu kan jag inte skriva mer för jag bryter en en gång ihop när jag tänker på Ann-So´s sms och jag vill inte väcka en sovande Robin. God natt!