Feberfri!
Äntligen en natt utan ipren, dock inte utan uppvak. Nu har äntligen Robins feber gett med sig, men istället är det floder av snor och massa slem i halsen som ska hostas bort. Men jag är glad att febern är borta i.a.f. så får vi väl leva med en snorig bebis ett tag då.
Tycker att bara man vänder sig bort efter att just torkat hans näsa så hänger där en tjock snorsträng under näsan igen, som det gäller att vara snabb att torka bort, för Robin tycker förstås också att snoret är ganska jobbigt att ha hängande där så han försöker torka bort det själv med sin lilla hand, vilket resulterar i förutom snor på handen då, så blir det också snor i hela fejjan. När man sen tittar nån minut senare och undrar varför han börjat typ fjälla i hela ansiktet, inser man snart att nej det är ju intorkat snor som ligger som en tunn krackelerad hinna över Robin och troligtvis över mig och hela vårt hem vid det här laget.
Har ni tänkt på att småbarns föräldrar sällan bär svarta kläder, det är för att snorfläckarna syns så himla väl på dem.
Besöket till vårdcentralen igår var mindre roligt. Vi skulle ju invänta sjuksköterska vid hissarna för att minimera smitta av eventuell baconflu. Och vi stod där och väntade. Kom precis en minut innan, för jag ville inte behöva stå och vänta så länge med en otålig sjuk och gnällig Robin. Men det kom ingen och vi väntade och väntade. Och inget kunde jag göra, för jag kunde inte lämna Robin ensam och jag hade ju speciellt blivit ombedd att inte ta honom in i väntrummet. Ringa kunde jag inte heller för då kommer man bara till ett telesvar där de ringer upp om en till två timmar. Efter ca 20 minuter fick jag tag på en förbipasserande sköterska och han skulle säga till i receptionen efter ytterligare 20 minuter passerade han igen och undrade om jag inte fått hjälp ännu, vilket jag ju inte fått, så då gick han och sa till igen och sen tillslut kom en från receptionen och frågade vem jag väntade på och så sa hon till doktorn som efter ytterligare tio minuter kom och hämtade oss. Suck, det är inte lätt att sitta och vänta med en 1-åring som fått febernedsättande och har en liten stund av pigghet under dagen som såklart infann sig just under denna timma. Men jag kunde ju inte släppa ner honom för då skulle han ju rusa in till vårdcentralen. Väl inne på rummet med doktorn var hon stressad, undra på med tanke på att vi blev insläppta nästan en timma försent (ingen bad om ursäkt för misstaget heller by the way) och hon tog sig inte alls tid att bekanta sig med Robin så han blev trygg utan gasade bara på vilket resulterade i en livrädd Robin som till och med tyckte stetoskopet var obehagligt (det brukar han mest tycka är skoj). När hon sen tog prov i svalget och näsan kan jag ju säga att hon inte direkt kommer att få några julkort från Robin, han blev helt hysterisk bara hon visade sig. Som tur var kom en sjuksköterska in för att ta blodprov, vilket han inte heller gillade, men jag tror faktiskt han skrek högre när doktorn kom in igen för att meddela resultaten av proverna.
Det var inga streptokocker, där ett virus, alltså går det inte att behandla med antibiotika, vilket virus kan hon inte säga. Vi tog även ett svininfluensa prov, men det skulle ta 3-4 dar att få resultaten på. I vilket fall så är det bara vila och febernedsättande som gäller, så vida han inte skulle bli ännu sämre.
Som sagt så blev han ju feberfri i natt, så det är ju jätteskönt. Men jag är glad att vi tog ett svin influensa-prov, så vet vi sen. Imorgon räknas han som smittfri, men jag kommer hålla mig borta från öppna förskolor och dyl. i.a.f. veckan ut, så Robin får en chans att återhämta sig innan han åker på nästa förkylning (som man kallt kan räkna med att han får på öppna förskolan).
Tycker att bara man vänder sig bort efter att just torkat hans näsa så hänger där en tjock snorsträng under näsan igen, som det gäller att vara snabb att torka bort, för Robin tycker förstås också att snoret är ganska jobbigt att ha hängande där så han försöker torka bort det själv med sin lilla hand, vilket resulterar i förutom snor på handen då, så blir det också snor i hela fejjan. När man sen tittar nån minut senare och undrar varför han börjat typ fjälla i hela ansiktet, inser man snart att nej det är ju intorkat snor som ligger som en tunn krackelerad hinna över Robin och troligtvis över mig och hela vårt hem vid det här laget.
Har ni tänkt på att småbarns föräldrar sällan bär svarta kläder, det är för att snorfläckarna syns så himla väl på dem.
Besöket till vårdcentralen igår var mindre roligt. Vi skulle ju invänta sjuksköterska vid hissarna för att minimera smitta av eventuell baconflu. Och vi stod där och väntade. Kom precis en minut innan, för jag ville inte behöva stå och vänta så länge med en otålig sjuk och gnällig Robin. Men det kom ingen och vi väntade och väntade. Och inget kunde jag göra, för jag kunde inte lämna Robin ensam och jag hade ju speciellt blivit ombedd att inte ta honom in i väntrummet. Ringa kunde jag inte heller för då kommer man bara till ett telesvar där de ringer upp om en till två timmar. Efter ca 20 minuter fick jag tag på en förbipasserande sköterska och han skulle säga till i receptionen efter ytterligare 20 minuter passerade han igen och undrade om jag inte fått hjälp ännu, vilket jag ju inte fått, så då gick han och sa till igen och sen tillslut kom en från receptionen och frågade vem jag väntade på och så sa hon till doktorn som efter ytterligare tio minuter kom och hämtade oss. Suck, det är inte lätt att sitta och vänta med en 1-åring som fått febernedsättande och har en liten stund av pigghet under dagen som såklart infann sig just under denna timma. Men jag kunde ju inte släppa ner honom för då skulle han ju rusa in till vårdcentralen. Väl inne på rummet med doktorn var hon stressad, undra på med tanke på att vi blev insläppta nästan en timma försent (ingen bad om ursäkt för misstaget heller by the way) och hon tog sig inte alls tid att bekanta sig med Robin så han blev trygg utan gasade bara på vilket resulterade i en livrädd Robin som till och med tyckte stetoskopet var obehagligt (det brukar han mest tycka är skoj). När hon sen tog prov i svalget och näsan kan jag ju säga att hon inte direkt kommer att få några julkort från Robin, han blev helt hysterisk bara hon visade sig. Som tur var kom en sjuksköterska in för att ta blodprov, vilket han inte heller gillade, men jag tror faktiskt han skrek högre när doktorn kom in igen för att meddela resultaten av proverna.
Det var inga streptokocker, där ett virus, alltså går det inte att behandla med antibiotika, vilket virus kan hon inte säga. Vi tog även ett svininfluensa prov, men det skulle ta 3-4 dar att få resultaten på. I vilket fall så är det bara vila och febernedsättande som gäller, så vida han inte skulle bli ännu sämre.
Som sagt så blev han ju feberfri i natt, så det är ju jätteskönt. Men jag är glad att vi tog ett svin influensa-prov, så vet vi sen. Imorgon räknas han som smittfri, men jag kommer hålla mig borta från öppna förskolor och dyl. i.a.f. veckan ut, så Robin får en chans att återhämta sig innan han åker på nästa förkylning (som man kallt kan räkna med att han får på öppna förskolan).
Kommentarer
Trackback
