Vad hände?
Vad hände?
Robin har de senaste två mornarna vaknat vid 6 på morgonen (brukar vanligtvis sova till 7.30). Han har vägrat somna om igen trots ihärdiga försök att lägga honom från min sida och sen har han bajsat. Inte undra på att han vill sova kvar då, om han varit bajsnödig. Jag hoppas att detta inte är en ihållande trend, han hade ju precis innan flera nätter i rad sovit till 8.30 så jag hade ju just hoppats att det kanske var hans nya tid, men nej nu vill han tydligen gå upp före solen, suck.
Och som över en natt har allt som gått så lätt förut helt plötsligt blivit en kamp. Han vägrar sitta i vagnen, innan kröp han frivilligt upp i den, spänna fast honom i bil-barnstolen är ett helvete varje gång att bara sätta ner honom i vanliga barnstolen är också en kamp, gäller att hitta något riktigt spännande att locka med. När man byter blöjor blir han hal som en ål och vänder på sig och ska sticka hela tiden, verkligen totalvägrar ligga ned. Och så bryter han ihop för minsta lilla. Han blir helt tokig när man ska hem eller till bilen, för han vill bara ut på gården och leka (även om man varit ute hela dagen).
Jag trodde ju att frustrationen skulle släppa när han började gå, men istället har allt alltså blivit värre. Det blir ju inte bättre av att han drattar på ansiktet och spräcker läppen stup i kvarten, nu senast i lekparken vart det en riktig fläskläpp och sår över läppen på läppen och på insidan av läppen. Han är också lite förkyld vilket ökar på gnälligheten lite.
Men mellan gråt och utbrott är han värdens goaste bebis. Han ska pussas heeeela tiden och kramas och gosar och älskar när jag sitter och läser hans små böcker i soffan med honom i famnen.
Han är lättare att ha att göra med när vi är borta, då blir det inte så mycket utbrott, så det är öppna förskolan, lekparker eller hos bebiskompisar varje dag, så länge vi (jag) orkar nu.
Jag är själv så himla trött också. Har gått igen två antibiotika kurer för en envis urinvägs infektion och den verkar inte vara helt borta än. Har jobbat nån kväll också och det sög liksom all must ur mig. Nu orkar jag inte riktigt göra någonting klart här hemma. Tvättar jag orkar jag inte ta hand om den rena tvätten, den ligger där i en skrynklig hög i en säck, dammsuger jag orkar jag inte plocka bort alla grejer från golvet utan skyfflar det liksom framför mig, blommorna har inte sett vatten på evigheter och sådär fortsätter det. Och bloggandet har liksom inte hamnat överst på listan av saker min ork ska räcka till för, därav väldigt glesa inlägg.
Nu har han brutit ihop igen, för att Tintin fick gå ut, men inte han. Så nu är det underhålla min underbara men ack så gnälliga son.
Robin har de senaste två mornarna vaknat vid 6 på morgonen (brukar vanligtvis sova till 7.30). Han har vägrat somna om igen trots ihärdiga försök att lägga honom från min sida och sen har han bajsat. Inte undra på att han vill sova kvar då, om han varit bajsnödig. Jag hoppas att detta inte är en ihållande trend, han hade ju precis innan flera nätter i rad sovit till 8.30 så jag hade ju just hoppats att det kanske var hans nya tid, men nej nu vill han tydligen gå upp före solen, suck.
Och som över en natt har allt som gått så lätt förut helt plötsligt blivit en kamp. Han vägrar sitta i vagnen, innan kröp han frivilligt upp i den, spänna fast honom i bil-barnstolen är ett helvete varje gång att bara sätta ner honom i vanliga barnstolen är också en kamp, gäller att hitta något riktigt spännande att locka med. När man byter blöjor blir han hal som en ål och vänder på sig och ska sticka hela tiden, verkligen totalvägrar ligga ned. Och så bryter han ihop för minsta lilla. Han blir helt tokig när man ska hem eller till bilen, för han vill bara ut på gården och leka (även om man varit ute hela dagen).
Jag trodde ju att frustrationen skulle släppa när han började gå, men istället har allt alltså blivit värre. Det blir ju inte bättre av att han drattar på ansiktet och spräcker läppen stup i kvarten, nu senast i lekparken vart det en riktig fläskläpp och sår över läppen på läppen och på insidan av läppen. Han är också lite förkyld vilket ökar på gnälligheten lite.
Men mellan gråt och utbrott är han värdens goaste bebis. Han ska pussas heeeela tiden och kramas och gosar och älskar när jag sitter och läser hans små böcker i soffan med honom i famnen.
Han är lättare att ha att göra med när vi är borta, då blir det inte så mycket utbrott, så det är öppna förskolan, lekparker eller hos bebiskompisar varje dag, så länge vi (jag) orkar nu.
Jag är själv så himla trött också. Har gått igen två antibiotika kurer för en envis urinvägs infektion och den verkar inte vara helt borta än. Har jobbat nån kväll också och det sög liksom all must ur mig. Nu orkar jag inte riktigt göra någonting klart här hemma. Tvättar jag orkar jag inte ta hand om den rena tvätten, den ligger där i en skrynklig hög i en säck, dammsuger jag orkar jag inte plocka bort alla grejer från golvet utan skyfflar det liksom framför mig, blommorna har inte sett vatten på evigheter och sådär fortsätter det. Och bloggandet har liksom inte hamnat överst på listan av saker min ork ska räcka till för, därav väldigt glesa inlägg.
Nu har han brutit ihop igen, för att Tintin fick gå ut, men inte han. Så nu är det underhålla min underbara men ack så gnälliga son.
Kommentarer
Trackback
